aik - halmstad.

i söndags var det dags för allsvenskpremiär, jag är livslång AIK:are (trots att jag kommer från södra Stockholm, ja) och det var självklart för mig att gå på matchen eftersom jag är hemma i Stockholm just nu.

Det var avspark kl. 15, men först var det dags för spelarbussmottagning kl. 13. Jag och lillasyster mötte upp Åsa och hennes Fredrik vid tunnelbanan och gick till norra och väntade.. och väntade, eftersom bussen var försenad. När den väl kom var det inferno - såg seriöst nästan ingenting pga all rök från smällare och bengaler. men det var fint att vara på plats igen, sedan jag flyttade utomlands har det inte blivit mycket fotboll för min del.

själva matchen var lite utav en besvikelse. Okej, visst. AIK vann. Men spelarinsatsen var si sådär. Det var mycket "nu när jag får bollen tänker jag sparka till den åt helvete och hoppas att personen som fångar den är i mitt lag", typ. Men vi fick in ett par riktigt snygga försök och chanserna från vår sida var märkbart fler än Halmstads.

Målet var snyggt. Euforin på norra nedre (där jag och co stod) var obeskrivlig. Jag älskar att stå på norra. 90 minuter av hopp, dans och sång. Oslagbart. Det är någonting med att vara AIK:are, jag tror absolut inte djurgårdare och hammarbyare har det likadant som vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0