Bright Young Thing.

en tjej jag gick mellan- och högstadiet med gifte sig för över ett år sedan. en fd bästa kompis från lågstadiet är gravid med sitt ANDRA barn. en kille från gamla lågstadieklassen är gift och har en omkring 4-5-årig dotter. och nu ska en annan barndomskompis, som är 89:a, gifta sig. shit. är jag verkligen så gammal att folk i min ålder seriöst börjat tänka på äktenskap, föräldraskap och det riktiga vuxenlivet?

jag har lekt med tänken på att gifta mig med någon i något år men dessa tankar har aldrig varit seriösa. jag tror nämligen inte att chansen att hitta någon för resten av livet i gymnasiet är så stor. tvärtom, skulle jag snarare säga. 

att skaffa barn när man är 16, 18 år gammal är inte klokt. jag tvivlar inte på att det finns människor i den åldern som älskar varandra och klarar av att uppfostra ett barn men man kastar sig in i ett livlångt ansvar som aldrig kommer försvinna. och det finns visst massor av saker man måste ge upp som 18-årig förälder. barn kommer ju med en glädje och andra kvalitéer som man som barnlös inte kan erfara men ändå... jag skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa barn nu, som nästan 21-årig heltidsstudent. jag har inte gjort allt än, och jag skulle vilja få chansen att göra det innan jag skaffar barn (om jag ens kommer göra det, vilket jag inte är så värst saker på att jag kommer göra faktiskt...)

jag älskar att sova ut på morgonen. jag älskar att spontanresa. läsa böcker i timtal. gå på bio ett par gånger i veckan. lyssna på alldeles för hög musik med ocensurerade texter... jag skulle vilja plugga vidare med ännu ett program, jag vill nämligen även plugga juridik och syssla med copywriting. 

näe, jag tänker då nog inte gifta mig på ett bra tag.. jag har det bra så som det är just nu. med att dricka vin in på småtimmarna och kedjeröka Lucky Strikes och Pall Malls. läsa rilkedikter och lyssna på django reinhardt. spontanåka till paris i två veckor och springa på muséer. med att dansa i varmt sommarregn iklädd en tunn klänning och späda ballerinas.