fuck forever

det är något speciellt med pete doherty och carl barât och deras musik. tänk er hur mycket fantastisk musik som uppstått på kvarlevorna av the libertines - babyshambles, dirty pretty things (okt 2005-dec 2008), yeti... och så massor av solo material (då främst petes solo album som släpps nästa vecka, can't wait!!) för mig är det främst the libertines som gäller, sen dirty pretty things (såg dem live två gånger förra året, skulle åkt på the last hurrah också men jag hade inte pengar, usch), sen babyshambles.. yeti har ett par bra låtar men john hassals musik är egentligen inte ett dugg likt the libertines (jag föredrar sådana band som sex pistols, the clash och the ramones över jens lekman-aktiga projekt och pseudo-rock som oasis). ser fram emot mer av carl barât. han skriver ABSOLUT inte lika bra musik som pete, nej nej.. men hans röst, hans guitar skills... det finns ingenting bättre. lite musikflams från mig efter att jag tvättat två maskiner (mörkt och vitt, har inte färgglada kläder, hahahaha) och diskat lite. imorgon ska jag och alice köpa konsertbiljetter. det kommer bli en jävligt fin vår på konsertfronten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0